Maskinellt rep

Vecka 11, inget gig. Blandlerz passar på och repa en kväll. Sune har delat ut kassetter så att grabbarna ska kunna lära sig båda låtarna innan de repar tillsammans. Och för en gång skull har de verkligen gjort det!
     Efter att ha kört första låten ett par gånger säger Sune:
- Hör ni, den här går alldeles för högt för mig. Vi får sänka den till en annan tonart.
- Men va´ fan! säger Arne. Du har ju själv bestämt tonart och meddelat oss!
- Jo, men, jag trodde det skulle funka när man tar i lite, säger Sune. Kan vi inte prova den i Giss i stället?
- Men jag har ju programmerat sequensern i Bb nu, säger Nicke. Det blir ett hästjobb att transponera.
- Ööh, jaha, säger Sune. Men vi kan väl lämna den här låten så länge och köra den sen när Nicke har transponerat?
De andra låter sig motvilligt övertalas.
     De kör den andra låten och det funkar bra tills de kommer till breaket innan höjningen. Där stupar Bengt-Lars. De försöker igen men han lyckas inte bättre. Då kör de enbart det partiet om och om igen men det går inte i alla fall, trots att de lyssnar på originalet flera gånger. Bengt-Lars tar sig inte igenom. Då säger han:
- Äh va fan! Det går ju inte och lira en sån här skitlåt! Jag får ingen feeling! Texten är banal med en massa nödrim. Och så harmisarna i sticket, de är ju jättevanliga. Det låter som allt annat. Jag kan inte stå för det här om vi spelar den här låten offentligt!
     Det slutar med att de inte får några nya låtar inrepade denna kväll. Ulla sätter nästan kaffet i halsen när Sune kommer hem tidigare än han sagt...
 
 

M. Allvalley