Inspelning

Vecka 46. Sune har bokat Håenblå-studion i Stockholm för två dagar. Där spelas den mesta dansbandsmusiken in i Sverige. Tekniker åt Blandlerz blir Tomas.
     Alla är väldigt nervösa eftersom de aldrig varit i sån stor, dyr studio förut. De tittar sig skräckslaget omkring när kliver innanför dörren.
     När de ska packa upp sina prylar, upptäcker Sune att en sträng har gått på hans gitarr. Och han har inga i reserv så han ger sig ut och köper en ny. Medan taxametern tickar.
     Nicke har glömt nätdelen till datorn hemma. Så han får också ge sig ut på stan och jaga. Medan taxametern tickar.
     Bengt-Lars har i alla fall med sig allt till sina trummor och plockar upp dem studion. Han har sina elektroniska D-drums från 1987 som han haft i tretton år. De har inspelade, samplade trumljud från riktiga trummor så de ansågs låta väldigt bra när de kom. Men den digitala ljudtekniken har gått framåt den dess...
     Efter tre kvarts soundcheck och grundligt pillande på trummornas knappar säger Tomas:
- Nej, det här låter inte bra. Vi måste ha akustiska trummor. Tyvärr kan vi inte använda studions trummor. De används just nu i den andra studiolokalen.
- OK, säger Bengt-Lars och ger sig ut på stan för att hyra trummor. Medan taxametern tickar.
     Nicke kommer tillbaka och spelar in alla keyboards i studions dator. Men de är redan inspelade i (Nickes dator) så han behöver bara trycka på en knapp!
     När alla är på plats är det dags att spela in. De gör tagning efter tagning men det sitter inte. Alltid är det någon som spelar fel. Till sist kommer de i alla fall igenom en gång utan haveri och de går in i kontrollrummet för att lyssna.
- Nej, det är inte tajt, säger Sune.
- Fan vad min sax låter, säger Arne.
- Gitarren är ostämd, säger Stefan.
     Då säger teknikern Tomas:
- Jag föreslår att vi provar med att lägga in programmerade trummor i datorn. Då får vi en stabil grund som vi kan bygga vidare på. Vad säger ni om det? Jag har en hel del bra trumljud här.
Det kändes ju som ett stort bakslag för Bengt-Lars men till sist ger han med sig.
- Ta ni ett break så fixar jag det.
     En halvtimme senare kommer de tillbaka och Tomas säger:
- Bengt-Lars! Gå in och slå på en crashcymbal.
Han gör som han blir tillsagd.
- Bra! Nu lägger jag in den överallt där det behövs. Det är mycket roligare med en av dina egna cymbaler. Det är ju ändå er låt.
Bengt-Lars fick alltså spela en cymbal på denna singel...
     Det är samma problem med basen. Den är inte tajt.
- Jag provar att fixa det i datorn, säger Tomas. Jag flyttar på tonerna.
Men det låter inte bra. Det blir syntbas av datorn i stället.

Och så håller det på även nästa dag. Saxen är falsk men det fixar Tomas i datorn. Kören är falsk och det fixar Tomas i datorn. Leadsången är falsk och det fixar Tomas i datorn.
     Sune har i alla fall en liten överraskning för dagen. Han vill inte ha syntstråkar så han har ordnat en riktig stråkkvartett som ska lira på hans låt. Det är kompisar som han samlat ihop som också lirar lite på kul.
     Mycket riktigt, kl 17 stövlar fyra stråkmusiker in i studion. Sune ler förnöjt medan han delar ut papper till dem.
- Vad är det här? frågar en av violinisterna.
- Harmonierna, ackorden på min låt, säger Sune.
- Vadå ackord? Har du inget arrangemang på noter?
- Noter? Ääh, det kör vi aldrig med. Vi skriver bara ned harmisarna. Ni kan väl köra efter dem!
     Vid det här laget ligger resten av bandet och kvider av skratt! Nicke försöker sansa sig lite och förklarar:
- Man kan inte lira ackord på fiol. Man kan bara lira en ton i taget. Tillsammans kan de bilda ett ackord men då måste man skriva ner varje ton som varje musiker ska spela. Det kallas att arrangera!
- Man kan ni inte planka syntstråkarna då, försöker Sune.
- Nej, det skulle nog inte funka så bra. Det skulle i alla fall ta för lång tid.
Sune inser sitt nederlag och samlar ihop sina harmisar igen. Det blir syntstråkarna i alla fall.
     De lyssnar igenom låtarna igen och konstaterar att gitarren måste göras om. Sune gör några tappra försök men det svänger som kylskåp. Tomas föreslår då att de ska ta in Jerker, en studiomusiker som just då råkar jobba i den andra studiolokalen. De andra tycker det verkar bra så Tomas ringer in och frågar:
- Jerker, har du lust att pensla på ett par dansbandslåtar?
- Jag ska dra om tjugo minuter. Jag ska med ett tåg.
- Ja, men du hinner. De är tre minuter. Det finns ackord nedskrivna.
- OK. Jag kommer.
- Bra. Ta Stratan.
     Jerker kommer in och pluggar in gitarren i studions gitarrprocessor. Tomas säger till Jerker:
- Preset 11, 440 Hz, shuffle, ringanacka, 125 BPM, D dur. Är du klar?
- Shoot!
Första låten sitter som en smäck och Tomas säger:
- Den andra är snabbare. 157 BPM, rak countrylåt, G dur.
Den sitter också som en fläskläpp. Då säger Jerker:
- Kör andra versen så ska jag lägga ett par country-licks.
     Han hinner precis klart till det är dags för honom att gå. De andra i bandet står bara och gapar! Alla tycker att det låter kanon-bra. Och country-licksen som de fick på köpet... Stefan är lyrisk:
- De lyfter hela låten! Det bästa på hela inspelningen!
     Jerker säger på vägen ut:
- Min vanliga taxa va? 800 per låt. Vi ses!
- Det blir i alla fall billigare än att traggla med fler tagningar, säger Tomas när Jerker gått.
 
 

M. Allvalley