Vinyl till CD - så gjorde man förr (5/5)

Förr i tiden fanns inte tomma, inspelningsbara CD-skivor så då fick man ta en "färdiginspelad" skiva och radera så gott det gick. Spåret i en CD-skiva består av gropar och dessa fyller man igen med spackel. Här gäller det att trycka ner spacklet så det inte syns.

När informationen ska sättas på CD-skivan behöver man en varm syl. Bäst är att värma den i ett ljus.

Man bankar sen kvickt (innan sylen svalnar) en grop för varje etta och nolla i den raderade CD-skivan. En djupare grop ger en etta och en mindre djup grop ger ett nolla. Eller var det tvärtom...? Nåja, man brukar faktiskt börja i mitten och sedan går man i ringar runt, runt tills alla nollor och ettor fått varsin grop.
Det faktum att den varma sylen smälter in i CD-skivan har skapat uttrycket "bränna" CD.